Igår sa John hej-då till sin kompis Thomas som flyttar hem till Belgien. Det var en 'sad day' som John själv uttryckte det. Men 'Jag kommer alltid att komma ihåg mina bästa kompisar, även när jag är död'. Fint sagt.
På måndagar har John simlektion ihop med kompisen Gustav, men han har skadat sig och kunde inte vara med idag. Då fick lillasyster hoppa in! John fick först 20 min träning och sen var det premiär för Iris. Oj vad hon var målmedveten! Hon har sat att hon vill ha lektion och det märktes att hon verkligen ville det.
När simläraren Tony sagt till henne vad hon skulle göra tog hon bara brädan och sparkade iväg. Och vilken fart! Hon bara flög iväg. Som hon hade propeller i benen.
Efter lite annan träning så ville Tony att hon skulle 'koka kaffe' och doppa huvudet. Han visade. Iris bara tittade på honom en stund och tog sedan brädan. Det såg ut som hon tänkte: 'Varför ska vi hålla på med sånt där trams. Det gör inte jag. Jag vill simma!'
Så det blev några längder till med kickande. Bra jobbat!
Det är skönt att se att Iris inte bryr sig det minsta om att hon inte 'smälter' in i miljön.
Lång och med kritvitt hår. Hon leker med alla men helst med tvillingarna. Hoppas hon bevarar den egenskapen.
Vilka härliga ledare!
De tog genast sig an John, som är väldigt försiktig och som inte alls tycker om nya situationer och helst inte vill pröva något nytt, så fort vi kom. Vi var först på plats. Bara några minuter efter vi anlänt så sprang John omkring och lekte "datten" med ledarna. Och han tyckte det var jättekul! Han kämpade och sprang. Och skrattade. Så glad har jag nästan aldrig sett honom. Och det efter att han hela morgonen vägrat gå på träningen.
John var med och var engagerad i hela passet och var helt slut efteråt. De körde på ganska tufft men samtidigt lekfullt. Barnen var som trollbundna allihop. Vilken tur att vi åkte dit!
Då vet vi vad vi gör på söndag morgon kl 9 framöver.
Iris har varit med mig idag på Hongqiao. Det är nog första gången vi är där ihop. Det har gått jättebra men hon ser skeptisk ut på fotona. Vi har bytt några saker, köpt några sista grejer innan sommaren, hämtat det jag beställt och ätit lunch: dumplings och nudlar.
Det var ju ett smart drag att ha med henne. Hon har nämligen fått: en nyckelring, ett helt paket med trosor, en lypsyl och en massa godis och några kex. Hon är nöjd och jag med som fått uträttat mina ärenden.
Iris är smart också, märkte jag. När hon fick godiset så säger hon på kinesiska tack och sedan:
- Jag har en storebror också!
Omtänksamt. Hon fick naturligtvis fler. Nu är vi på väg till skolan och hon har godiset till John i sin påse.
John har lite svårare för att somna sedan ett tag så jag kom på att när jag åndå sitter kvar hos honom kan jag passa på att läsa min bok (som jag redan skrivit om i ett tidigare inlägg). Kröp upp i fotändan och började läsa. Både mamma och son var nöjda!
Efter en stund tittar John upp på mig och säger:
- Skulle inte du läsa?
- Jo, svarar jag. Jag läser.
- Men jag hör inget.
- Nej, jag läser min bok nu. Jag ska inte läsa för dig. Jag läser tyst.
- Hurdå tyst? Det hörs inte.
Inser då att varken vi föräldrar eller skolan har nog egentligen förklarat att det vanligaste sättet att läsa på är man läser för sig själv. Det enda John hitills har känt till är högläsning. Ny upplevelse.
- Det hörs alltså bara i ditt huvud när du läser, konstaterar John.
Just det. Så är det när man tänker efter. Smart.
Idag har det varit glasskiosk hos oss!
Iris och John har gjort banana split, våfflor och limeglass m m. Visst ser de smarriga ut?!! Mums. Synd att de inte är riktiga...
Vi var hos ögonläkaren i lördags för kontroll av Johns syn. Läkaren har hela tiden varit imponerad över hur snabbt John har tränat upp sitt öga. För drygt 2 år sedan när de upptäckte hans synfel hade han bara 20% syn på sitt dåliga öga. Han har sedan dess tränat fantastiskt bra och behöver nu inte lapp alls längre! Bra gjort och skönt. Han behöver fortfarande glasögon för att korrigera sitt brytningsfel, men med dem ser han nu som han ska för sin ålder. Han har nu också ett fullt fungerande djupseende vilket han saknade helt tidigare.
Stolt kille. Glada föräldrar.
Iris leker: Hon ska åka till affären och handla. Har gjort sig extra fin för detta och tagit med sig väskan. Jag vaktar bebisarna här hemma. Nu är hon hemma igen. Har köpt en bok.
Men vad smidigt det är att resa med två barn som pratar engelska! Och vågar prata. De hjälper till att beställa in vatten, begär in notan och en massa annat. De förstår ju även när vi pratar med andra.
Några av fördelarna med att bo utomlands!
-Titta, där är pappas name! Utbrister Iris när vi går förbi Mc Donalds. M som i Mats. Det märks att de tränar på bokstäver i skolan.
Hon 'spottar' bokstäver från alla våras namn överallt.
Igår skrev vi namn i sanden. John, mormor, Börje, Iris osv. Iris skriver själv sitt namn - stora I en massa gånger. När vi sen skulle skriva andra namn så säger hon:
- C som i Camilla. KA-MI-LA, ljudar hon vidare. Imponerande.
-Vet du det, mamma?!!
Det är Iris mest använda fras just nu, på svenska. Hon babblar på om det mesta och berättar gärna om olika saker och så frågar hon mig: Mamma, Camilla, vet du det?
Vårt lilla, goa charmtroll!
Jag fick detta sms från en annan mamma som är på skolan nu och hjälper till:
Your son is so polite! I am working here at santa's shop and he said to me: hello, i hope you have a nice day! :)
John var bara på väg förbi. Idag får han guld-stjärna!
