Berättelsen om några plastpåsar

Nu ska nu få höra berättelsen om några plastpåsar.
Jag började samla plastpåsar i en stor plastpåse som jag hängde på dörren i kontoret. Plastpåsarna samlas in på uppmaning av Johns skola och ska användas under denna vecka för 'Santa secret shop'. Då, trots att jag oftast har med mig en väska ut och undanber mig påsar, blir det ändå en uppsjö och ett mindre lager härhemma och det tar emot att bara slänga. Perfekt att de nu kan komma till användnig när barnen ska bära hem sina inköpta klappar.
När jag i måndags skulle ta med min ihopsamlade hög så var de borta. Konstigt att jag kom ihåg det då de inte fanns där och påminde mig. Frågade man och barn, nej de hade inte sett eller rört dem. Ayi däremot hade tagit hand om dem. Rullat ihop dem en och en och därefter gjort en knut på varje och lagt dem i plastpåseförvaringen.
Vi gjorde en ny samling av kassar som nu kom hela vägen ut till bilen.
Jag gjorde några ärenden under dagen. Kom hem strax innan hämtning och hann in i huset en kort sväng innan jag åkte vidare till skolan.
Senare på kvällen kom jag att tänka på påsarna igen. Dem hade jag inte lämnat in. Vart hade de tagit vägen nu? Den stora svarta prassliga påsen hade under dagen legat och påmint mig vid mina fötter men jag hade inget minne av den från bilfärden till skolan.
Nästa morgon frågade jag chauffören om han sett till den svarta påsen med fler inuti. Jodå. Han pekade på vår soptunna. Där låg dem.
Nu ligger de åter i bilen och imorgon blir ett nytt, tredje försök med att få lämnat dessa kassar.

* * *
EGNA FUNDERINGAR:
Varför ta med sig något som hänger prydligt upphängt när jag upprepade gånger uttryckligen sagt till att INTE flytta på mina saker?
Varför göra en knut på varje liten påse som sedan måste knytas upp innan varje användning?
Varför inte sortera stora resp små påsar var för sig vilket jag visat då det finns två tuber för påsar, för små resp stora? Jag har i och för sig inte satt upp skyltar på varken svenska eller kinesiska...
Varför slänga saker som jag lägger i bilen? Det kunde legat något viktigt däri. Det var ändå så många så jag har svårt att tänka mig att chauffören noggrant kollade innan han hivade iväg dem.

Nu är hela denna historien som ni nog förstår symbolisk, men sann in i minsta detalj.
Så mycket tid som jag lägger ner på att ha koll på dem som ska hjälpa oss i hushållet är helt otroligt. Det är därför jag skämtsamt säger att jag har två egna barn och två bonusbarn. Mannen också, men han är ju här så lite så han hinner inte ställa till det så mycket.

Jag njuter av att inte behöva köra bil, byta lakan, städa, putsa fönster, hänga tvätt och laga mat varje dag.