De flesta svenskar har nog aldrig sett människor som går, rör sig och arbetar i ett sådant sävligt tempo som det finns här. Alla är inte långsamma. Men det är många och jag har då aldrig sett eller upplevt det tidigare. Upplevelsen för mig består i att jag, precis som med att tappa upp vatten som jag nyss skrev om, initialt blir irriterad på dessa människor. De provocerar mig på något sätt. Hur kan de bara såsa omkring så där? Det är dessutom nästan omöjligt att gå eller cykla så långsamt. I det senare fallet borde tynglagen göra att de faller. Men det går uppenbarligen. De skrider fram och plockar någon grej här och där. Iakttog idag en man, någon form av enklare vaktmästare, som kom förbi lekplatsen på skolan. Han plockade ihop några leksaker i sandlådan, i ultrarapid. Gick sedan iväg. Plockade upp något papper. Försvann. Kom tillbaka. Då hade han fått på sig en jacka. Flyttade nån liten sak. En stund senare satt han på en kant och filosoferade över något. Han kändes väldigt fri från allt vad stress heter. Jag blev också lite lugnare av att se honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar