tisdag 13 januari 2015

Varmvatten, snälla

Vi har problem med att varmvattnet slår ifrån. Det är inte alltid utan då och då. Idag t ex kunde jag duscha varmt och utan avbrott. Andra gånger är det hopplöst. Som i lördags när vi hela familjen skulle duscha efter skidåkningen och John hann inte ens in i kabinen förrän det blev iskallt vatten. Sen höll det på. Ett par minuter med varmvatten. Ett par minuter med iskallt. Dessutom upptäckte jag nyss att även värmen slår ifrån. Det är alltså iskallt vatten i duschen plus att det blåser kall luft från värmesystemet. Inte undra på att jag har tyckt det varit kyligt. Men detta händer inte alltid. Bara kanske vid varannan dusch. Hantverkarna har varit här säkert tio gånger vid det här laget och säger att allt är ok. Det har strulat sedan i våras då de bytte en av två 'boilers'. Jag är övertygad om att de har glömt nån liten kran eller inställning någonstans.

Idag kom då en hantverkare igen. Från firman som servar boilers. Och jag fick mig åter träning i tålamod. Han kollade och sa sedan att allt är ok. Jo. Då jag upprepade problemet på kinesiska konstaterade han att kalkavlagringarna som fanns på duschmunstycket gjorde att jag inte fick varmvatten. Kallvatten verkar alltså inte påverkas av kalkavlagringar. Endast det uppvärmda vattnet. I bara farten tog han loss strilarna på kranarna som sitter i handfatet och gjorde rent dem. Så, då var det fixat. Och han ville ge sig av.
Jag var inte lika övertygad om att denna åtgärd skulle räcka och ringde därför upp vår kontaktperson till ägaren till vårt hus. Det är hon som fixat hit hantverkaren. Kände att min kinesiska inte räckte till. Förklarade igen. Hon pratade med killen som var här. Växelvis med mig.
En del av samtalet bestod av att försäkra sig om att det inte är jag själv som vrider på kranen till kallvattnet och därmed själv orsakar problemet. Vill poängtera här att detta inte beror på språkförbistring eller missuppfattning. Detta är ett exempel på kulturell skillnad i hur man hanterar problem.

Jag höll mig cool lugn under den knappa timme som besöket varade. Jag kände vid något tillfälle att jag var på väg att bryta ihop av skratt - på frågorna om jag vred på kallvattnet själv och av ilska - när kalkavlagringarna skulle ha nån inverkan. Men som sagt. Helt lugn. Inte ens höjd röst eller tempoökning i talet. Vilken träning jag får. Vardagen här ger så mycket så jag behöver inte gå på dyra kurser för att lära mig tålamod och lugn. Mindfullness.

Ayi var ledig idag så då får jag ta hand om dessa besök. Vilket innebär att du följer efter hantverkaren hack i häl under hela besöket.

Ikväll strulade varmvattnet igen.
Jag ringer landlorden imorgon. Igen.
Då tar ayi över och så kommer det kanske nån annan som kan hitta felet till slut.

Varför det bara är en i familjen som kan jobba heltid i detta land.
Varför det behövs en ayi i hushållet.
Vad en taitai (hemmafru) gör hela dagarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar