I ett

På kvällarna går det verkligen i ett. Barnen är hur trötta som helst efter skolan, vilket jag förstår, och orkar nästan ingenting. Minsta motgång blir till en katastrof. De äter minimalt. Jag hinner knappt äta färdigt min mat förrän de vill ha äpplen och välling. Jag hinner än mindre få undan det ena förrän det är dags för nästa. Och sen är det än det ena, än det andra. De vill vara med mig hela tiden, samtidigt som de ska ha maten men de ska inte vara med i köket. Många viljor och motstridigheter när tröttheten slått till. Nu kollar de på film. Då är det lugnt en liten stund. Idag ska jag försöka lägga dem riktigt tidigt. Men trots att de är så trötta så är det svårt att få dem att lugna ner sig och slappna av så de kan sova. Skulle behöva Ayi tills de somnat och från det att de vaknar. Men hon kommer som tur är och röjer i ordning på morgonen. Tack! Småbarnsliv. Det är en utmaning ibland.