Sjukhusvistelse

Efter två dagar och en övernattning är vi nu tillbaka i huset igen hela familjen. John började hosta igår så han har också varit hos läkare = tre sjuklingar i familjen som går på antibiotika. Det är ingen höjdare... Men vi har ju inte vurpat med vespa som de flesta andra gjort som var på sjukhuset, vilket känns bra, för det ser inget vidare ut. Många brutna armar och ben och sårskador.

Sjukhusvistelse är en pärs i sig. Helt slut. Det är ett fasligt spring in och ut på personal. Mycket i onödan. T ex kom det in någon glatt imorse och sa 'good morning' vid sex och lämnade medicin som Iris skulle ha efter frukost, som serveras vid åtta. Hmmm. Jag var så där glad då efter att bara sovit några timmar inatt. Själv sjuk, mediciner och andning var fjärde timme, sen ryckte Iris loss droppet så det blev lakansbyte, tre försök att sätta i en ny kanyl, stenhård sjukhussäng delad med Iris, städpersonal har nog tittat in 3 gånger, febertagning och hjärtljudscheck, en person som kommer med medicinen en annan som ger den osv.

Känns ju lite extra oturligt att vi hyrt huset nu när vi är sjuka då jag t ex inte kommer kunna nyttja gymmet, det ligger lite off vilket varit ok om vi alla varit friska men nu känns det lite begränsande istället. Det här var inte vad vi såg fram emot. Hoppas bara att vi snart blir så pigga så vi orkar bada lite. Och att det blir lite bättre väder. Mycket moln.

Dags för Iris att andas igen. Mask och apparat fick vi med oss hem. Vi ville inte vara ytterligare ett dygn på sjukhus. Sen dags att krypa till sängs. Imorgon sätter tuppen igång och gal helt hysteriskt, förhoppningsvis tidigast vid sex. Just nu känns det lite motigt och svårt att njuta av tillvaron. Sömn gör susen hoppas jag för oss alla!